Jaha. . .
Ja, jag som har varit på G att göra en uppdatering här ett tag tänkte ta upp den trevliga utbildningskvällen. Stellan och Kartong kom att grunda Stelton sissådär 1960, vilket har kommit att blivit ett utav de största designmärkena. Den raka, stiliga cylinderformade termoskannan som kanske största ikon, som vi gärna förknippar med Stelton, en stilikon där bara lego har sålts bättre som desginprodukt i Danmark - 10 miljoner exemplar och mer därtill är den uppe i.
Ja kvällen- sissådär i torsdags var en sådan där trevlig tillställning på jobbet, med gott sällskap, vin och exotiskplanka. Mycket tråkigt att det troligen var den sista med gänget : (
Jag tänkte att här skulle bara sprudla av glädje och energi, cykeln har genomgått service, gruset är så gott som borta från vägarna och solen skiner med blandad värme- det är vår i Gävle. Solbrillorna är på, en mjukglass på stan, jeansen är uppvikta, och de nya vårskorna börjar fylla min garderob. . .
Men den glädje jag kännt ett tag blev kortvarig. . .
Ja, vad ska man känna. . . tomhet, chock, finner inga ord, allt är bortsprunget, all den glädje jag kännt på jobbet, alla leénden, alla skratt vi delat. . . Det har varit som en familj, där jag fått varit med, växt upp som person och hamnat på stadigare ben. . . Nu har det brutits. Det har varit en dag av förtvivlan, tårar, förakt. Ja, jag vet inte riktigt vad som snurrat runt uppe i tankarna. . . Ensamhet......vad händer nu?
Den gemenskap vi haft, den glädje vi delat har bara slitits isär, inget har grott, inget vi väntat oss, det var bara någon som skiljde oss åt, inte med känsla, inte med framförhållning- utan bara slet itu och bytte ut. Hur kan man göra så ?
Det kommer aldrig bli som vanligt igen. . . Det kanske man borde vant sig vid, verkligheten blir inte alltid som man tänkt sig, och ingenting varar förevigt, men den här gången kändes allt så bra, så självklart. Jag kunde inte ens fått det till en mardröm- det existerar bara inte. . . Var det någon som skulle bort, så var det väl jag- jag som haft lite planer på att plugga i höst och skulle då inte ha möjlighet att hoppa in på samma sätt som nu. . men inte ens i min vildaste fantasi att det skulle bli så här. . . . vad händer nu?
Just nu känns allt bara konstigt, overkligt, knasigt, ja jag känner mig som ett enda frågetecken. .
Ja kvällen- sissådär i torsdags var en sådan där trevlig tillställning på jobbet, med gott sällskap, vin och exotiskplanka. Mycket tråkigt att det troligen var den sista med gänget : (
Jag tänkte att här skulle bara sprudla av glädje och energi, cykeln har genomgått service, gruset är så gott som borta från vägarna och solen skiner med blandad värme- det är vår i Gävle. Solbrillorna är på, en mjukglass på stan, jeansen är uppvikta, och de nya vårskorna börjar fylla min garderob. . .
Men den glädje jag kännt ett tag blev kortvarig. . .
Ja, vad ska man känna. . . tomhet, chock, finner inga ord, allt är bortsprunget, all den glädje jag kännt på jobbet, alla leénden, alla skratt vi delat. . . Det har varit som en familj, där jag fått varit med, växt upp som person och hamnat på stadigare ben. . . Nu har det brutits. Det har varit en dag av förtvivlan, tårar, förakt. Ja, jag vet inte riktigt vad som snurrat runt uppe i tankarna. . . Ensamhet......vad händer nu?
Den gemenskap vi haft, den glädje vi delat har bara slitits isär, inget har grott, inget vi väntat oss, det var bara någon som skiljde oss åt, inte med känsla, inte med framförhållning- utan bara slet itu och bytte ut. Hur kan man göra så ?
Det kommer aldrig bli som vanligt igen. . . Det kanske man borde vant sig vid, verkligheten blir inte alltid som man tänkt sig, och ingenting varar förevigt, men den här gången kändes allt så bra, så självklart. Jag kunde inte ens fått det till en mardröm- det existerar bara inte. . . Var det någon som skulle bort, så var det väl jag- jag som haft lite planer på att plugga i höst och skulle då inte ha möjlighet att hoppa in på samma sätt som nu. . men inte ens i min vildaste fantasi att det skulle bli så här. . . . vad händer nu?
Just nu känns allt bara konstigt, overkligt, knasigt, ja jag känner mig som ett enda frågetecken. .
En kram till alla er som varit med och är drabbade. . .
20081013-20110419 det har varit helt underbart och jag hoppas, tror och vet att ni vet om det :)
dagarna från nu, kommer aldrig vara desamma som de som varit...
you made my day for so long, I had hoped it had only continued. . .
Kommentarer
Trackback
